Påverkansprincipen

Det finns en ganska bra princip för att inte må sämre än en behöver i en kall och materialistisk värld.

Jag oroar mig ibland för läget i andra länder, saker jag knappast kan påverka särskilt mycket eftersom jag har noll politiskt inflytande över dessa länders regeringar.

I grunden har jag lärt mig att inse att all denna oro är ett slöseri på tid och energi.

När en oroar sig för mycket i stället för att påverka lokalt, blir en extremt deprimerad, modlös och kan i värsta fall tappa hoppet om mänskligheten helt.

Om en däremot försöker påverka i den sfär en befinner sig även om det är en mycket liten sfär, även om det bara är att en kan påverka att det blir lite renare utanför ens dörr eller att en ger ett leende till en granne, eller en trevlig kommentar till en bekant, kan en få en känsla av en viss påverkansmöjlighet. Och detta kan leda till mer självförtroende, någon slags positiv spiral.

Att bara oroa sig över det en kan påverka och ingenting annat kan tyckas svårt att genomföra i praktiken men med lite träning kan det kanske leda till en mer optimistisk framtidstro, något som alla nog mår bra av.