torsdag 16 augusti 2012

Empati och statsministerämbetet

Jag har aldrig hört någon person som förfäktat åsikten att Fredrik Reinfeldt skulle vara utrustad med någon empati. Däremot har jag hört många som har åsikten att han saknar empati. Vad betyder nu det här? Statsministerns anhängare hävdar ju att han har en mängd goda kvaliteter. Men eftersom jag inte har hört en enda av dessa hävda att han har empati, är det ganska rimligt att sluta sig till att just den egenskapen saknar han i allt väsentligt.
 
Är det viktigt att ha empati och värme när man är statsminister? Det är en angelägen fråga att ställa sig med anledning av dessa observationer. En försiktig slutsats är att det inte är så viktigt i Sverige.

torsdag 19 januari 2012

Lustig önskan från statsministern

Statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckte nyligen en besvikelse över att oppositionen till hans alliansregering inte är enig. Det är en ganska lustig iaktagelse med tanke på att han dels tidigare kritiserat att SD och övriga oppositionspartier har röstat mot alliansens förslag vid ett antal tillfällen, och därvidlag insinuerat en ohelig allians, dels med tanke på att oppositionspartierna i riksdagen är fyra partier med mycket olika ideologisk förankring och tankegods.

Vi får hoppas att statsministern, om han tar sig något så ovanligt som en stund av djupare eftertanke och nyktert begrundande, kan se något positivt i att det i en demokrati är partierna själva som bestämmer vilka de ska samarbeta med, inte regeringschefen. Att kritisera andra partier för att de inte väljer de samarbetspartners statsministern önskar se, är en ny outforskad nivå av kontrollbehov som jag tror förvånar även många av statsministerns mest trogna kritiker.

lördag 7 januari 2012

Självförnedringens konst

Det är kul att se tillbaka på kreativa insatser en har gjort i det förflutna, framförallt när lite idétorka råder. Så här skaldade jag i sången I'm Pathetic och den senare svenska översättningen.

I'm pathetic. I stink.
Am I hopeless? Well, let me think
for a moment. Well, duh!
It's very plain it's so.
I make them jeer whereever I go.

I'm pathetic. I'm grey.
If you're with me, the little price that you pay
is the giving up of all that's fun.
If you should see me, just turn and run.

My middle name is "Mister Dull"
and I live on Boring Street.
My wit and charms are naught and null.
Put up with me and it's quite a feat.

I'm pathetic. I'm trite.
You'll be happy at the sweet, little sight
of me walking out of your life to fail
in another town on my sorry trail.

Humanity is aptly served
when I stay clear of decent folks.
I've now lost track of those who've swerved
to dodge my fits and my corny jokes.

I'm pathetic. I chime
like a headache, like it the end of the time
of your life, 'cos I'm as bland as can be.
If there's a cloud in your sky, it's probably me.


Jag är patetisk, min fjant.
Jag är charmig som en blöt, smutsig kant
av en trottoar som sargats svårt.
Ni kan förstå att livet är hårt.

Jag är patetisk. Jag skyr
inga medel för att visa hur det pyr
i mig av nonsens, sjåp och töntigt tjat.
De gör nog bäst som dissar mitt prat.

Jag bor på Töntars Väg så klart
och sörplar ljudligt ned mitt te.
Om du är ens en gnutta smart
undvik mig om jag får be.

Jag är patetisk, min tok.
Trots att jag läser blir jag nog aldrig klok
på en värld där jag inte passar in,
för jag skyr ju mottot "Våga och vinn".

Min framtid är en tragisk bild,
en ensam bitter gammal man.
Min själ vill vara varm och vild
men den tror ej att den kan.

Jag är patetisk, ni vet,
en som träget, efter av åv gnet
har förtjänat sin plats på mesarnas fest.
Att jag aldrig gör bot, det grämer mig mest.

onsdag 28 december 2011

"Rödgrönhet"

I debatten kring politiska konstellationer nämns ofta ordet "rödgrön", men jag har sällan eller aldrig hört ordet blågrön nämnas. Ändå samarbetar Miljöpartiet med borgerliga partier i fler kommuner än vi samarbetar med röda partier. Vad beror detta på? Varför används ordet "rödgrön" så ofta när Miljöpartiet inte har någon särskilt uttryckt affinitet för röda partier?

Tidningen ETC sägs vara "rödgrön", men jag känner inte till någon blågrön motsvarighet. Kanske är det så att en sådan tidning skapas för att det finns personer som inte förstår att den gröna ideologin är väsensskild både från röda och blåa ideologier.

Det är frapperande hur många personer jag har hört som inte vill avslöja vad de röstar på, specificerat till parti, men ändå kan säga "Jag röstar rödgrönt". I princip borde en kunna säga "Jag röstar blågrönt" eller "Jag röstar blågrönrött" om en inte vill specificera något parti, utan bara ange vilka typer av partifärger som kan komma ifråga vid ens röstande.

Termen "rödgrön" är seglivad. Exakt vad det beror på kan kanske bara ett omfattande forskningsprojekt ge svar på. Men det är en intressant fråga hur språket och denna form av etikett kan styra hur människor uppfattar "grönt" i förhållande till "rött".

lördag 6 augusti 2011

SJ och känslokyla

Nyligen blev ett barn avslängt från ett SJ-tåg igen, elvaåringen som blev tvungen att gå av i Kumla trots att hon inte hade någon som kunde ta emot henne där.

Det börjar bli tröttsamt att läsa om dessa kränkningar av barns rätt till omsorg och skydd. Att slänga ut barn från tåg i städer, eller på landsbyggden, där de får klara sig själv, lita på att de har turen att träffa en vänlig främling, och inte en person som skulle kunna försöka begå övegrepp mot dem, är någonting som har skett vid upprepade tillfällen de senaste åren.

I dagens Göteborgs-Posten finns några av de tidigare kränkningarna beskrivna.

"I juli 2010 skulle 13-åriga Emma åka mellan Kungsbacka och Göteborg där mamma väntade. Hon hade köpt sms-biljett men när hon skulle visa den för konduktören hade telefonen laddat ur. Hon erbjöd sig att betala ny biljett men blev avslängd vid Lisebergs station.

I januari 2009 skulle Valentin, 14 år, resa till Vänersborg. Han hade tappat månadskortet men hoppades att kvittot skulle gälla som färdbevis. Han tvingades lämna tåget i Älvängen, en station utan vänthall, i vinterkylan.

I maj 2007 gick Linnéa, 15, av misstag på fel tåg där hennes Västtrafikkort inte gällde. Resan skulle gå till Skövde men konduktören nödstoppade tåget och slängde av henne i Floby där det inte stannade några bussar och tåg.

I februari 2005 skulle Kim, 12 år, från Borås till Göteborg. Han hade pengar till biljetten men inte de extra 20 kronor han skulle betala för att köpa biljetten ombord. Han slängdes av i Sandared och fick lifta till Borås."

I Göteborgspostens nätupplaga finns ännu fler fall av barn som blivit avslängda från tåg, bland annat detta.

"I februari 2000 upprördes många av GP:s artikel om nioårige David som skulle resa från Mölnlycke till Bollebygd men hade glömt pengarna till biljetten - 30 kronor. Tågmästaren sade till honom att stiga av vid obemannade Hindås station. Han var utan pengar och traskade längs småvägar tills han fick hjälp. SJ bad senare om ursäkt."

I alla dessa fall har barnen utsatts för fara. I vissa fall kunde de ha frusit ihjäl, blivit våldtagna, blivit överkörda eller råkat ut för andra hemskheter.

Kanske kunde detta ha förebyggts om det hade funnits en speciell paragraf i Brottsbalken om att ovanstående förfarande var olagligt när det gäller omyndiga. Men SJ själva skulle kunna ha detta som en tydlig policy.

Problemet här är både att det inte finns någon policy eller regler som förhindrar dessa kränkningar, och att enskilda individer på tågen inte har ett humanistiskt perspektiv. Till exempel skulle jag defintivt i en situation som den sista, själv hellre betalat 30 kronor för pojkens biljett än att slänga ut denne nioåring att vandra omkring desorienterad på småvägar.

Grundproblemet tror jag är att vi lever i ett samhälle som blivit så avhumaniserat att vi bara kan vänta oss mer och mer av denna typ av beteende.

Det sägs att fisken ruttnar från huvudet nedåt. Den svenska regeringen har genom sin känslokalla politik öppnat upp för kalla vindar som drar igenom landet. Med en politik som avsiktligen ökar klasskillnaderna, slår mot de som är svagast, till och med tvingar ut svårt sjuka människor i arbete som gör deras tillstånd ännu värre, kanske vi inte ska förvänta oss nåt annat resultat än att många människors hjärtan krymper och blir snålare.

Går det att stoppa avhumaniseringen av Sverige så länge vi har en regering som för en inhuman politik? Tyvärr tror jag det är svårt. Regeringens företrädare blir en slags vägvisare för folket. "Så här ska ni göra om ni vill bli framgångsrika. Fokusera på materialism och skattesänkningar. Sök egen vinning. Se det som ett svaghetstecken att ömma för de utsatta". Det tycks vara det socialdarwinistiska budskapet regeringen vill sända ut, och det verkar som om de har ett stort antal lärjungar.

tisdag 21 juni 2011

Hej, Vickan!

Hej, Vickan!

Nu skriver jag ett inlägg speciellt till dig eftersom jag inte kan skriva kommentarer till kommentarer utan att man avkräver mig nån identifikation som jag inte har, och inte borde behöva använda eftersom jag redan har loggat in på min egen blogg.

Hursomhelst frågade du, appropå 21 år av lycka och olycka, hur jag räknar. Hm, jag räknar inte utan gör faktiskt bara en allmän självskattning. Kram John

ID

Oj, då!

När jag vill kommentera Vickans kommentar på mitt inlägg, som hon skickade 10 april, ber programmet mig om nån typ av ID. Fattar ingenting. Man borde inte behöva ge ett ID för att skicka kommentarer på sin egen blogg. Grrr...