onsdag 3 februari 2010

Empati

I den sjukförsäkringspolitika debatten inför valet har det kommit att handla en del om empati. Båda blocken försöker framstå som de som känner mest empati med de sjukskrivna. Den borgerliga sidan vill framstå som de som känner människors behov av att arbeta, att den rödgröna sidan har varit hjärtlösa som har låst fast människor i ett system där det regnar förtidspensioneringar. Den rödgröna sidan har framhärdat att regeringen saknar empati med svårt sjuka människor, genom att tvinga ut dem i ett hårt arbetsklimat.

I slutändan tror jag att folk kommer att tolka de partier som mest empatiska vars främsta partiföreträdare framstår som empatiska. I den senaste partiledardebatten, tycker jag att det var Mona Sahlin som utstrålade mest värme i en debatt som överlag kändes ganska ilsken. De fyra borgerliga partiledarna kändes inte empatiska. Det där hur man upplever människors empatiska förmåga, är förstås individuellt. Men det är en stor fördel om den politiska debatten i hög grad kan komma att handla om vem som är empatisk. Det är nämligen en stor bristvara i politiska beslut i största allmänhet. Om valrörelsen handlar om de varma mot de kalla, tror jag att väljarna blir vinnare. För de är finkänsliga nog att genomskåda personer som pratar mycket om att de bryr sig om folks mående, men som i själva verket agerar som om de fullständigt saknar inlevelseförmåga och medmänsklighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar