21 år av lycka och olycka

Den första januari 2010 gjorde jag ett blogginlägg om mina lyckonivåer 1990-2009. Nu kan jag lägga till en siffra för 2010, den lägsta siffra hittills på 18 procent, vilket är en oroväckande utveckling. I början av 2011 har den siffran stigit till 22 procent. Dessa siffror är grova uppskattningar men ger en bra bild av min välbefinnande-utveckling sedan 1990. 1990 60% 1991 68% 1992 73% 1993 70% 1994 70% 1995 73% 1996 78 % 1997 82% 1998 80% 1999 45% 2000 40% 2001 45% 2002 40% 2003 42% 2004 44% 2005 40% 2006 30% 2007 31% 2008 30% 2009 28% 2010 18 %

Toaletter

Det är viktigt för människor att kunna använda sig av toaletter, och att inte få möjlighet till detta tycker jag kan jämställas med ett övergrepp på ens mänskliga rättigheter. Jag studerar just nu juridik på Göteborgs Universitet. När vi har skrivningar går vi till en sal där det finns ett antal toaletter, men dessa får bara användas vid vissa tider. Jag har JO-anmält universitetet för detta. Men myndigheten avvfärdade klagomålet utan motivering. Det beslut jag invände mot är ett centralt beslut från GU att studenter inte får använda toaletter den första eller sista timmen av skrivningarna. Detta innebär att framförallt studenter med blåsproblem kan få det mycket svårt. Exemplet visar att det finns ett systemfel på GU och det antyder en mycket låg medvetandenivå / svår empatistörning hos de som har utverkat toalettreglerna.

Gruppexaminationer

I dag fick jag ett tydligt besked från Högskoleverket att gruppexaminationer, där ingen individuell bedömning görs av studenter på högskolan, utan samtliga studenter får samma betyg oaktat deras kunskapsnivå, är acceptabla, förutsatt att lärösätena själva väljer att acceptera dem, och att det inte finns någon begränsning för hur stor del av en kurs som får examineras på detta sätt. Detta borgar för en möjlig framtid med alltfler gruppexaminationer. Studenternas rättssäkerhet i att få bli bedömda som individer minskar, och om utvecklingen mot mindre individuell bedömning fortsätter, kanske vi i framtiden möter läkare, psykologer och ingenjörer som aldrig har genomgått någon individuell kunskapsprövning.

Empati

I den sjukförsäkringspolitika debatten inför valet har det kommit att handla en del om empati. Båda blocken försöker framstå som de som känner mest empati med de sjukskrivna. Den borgerliga sidan vill framstå som de som känner människors behov av att arbeta, att den rödgröna sidan har varit hjärtlösa som har låst fast människor i ett system där det regnar förtidspensioneringar. Den rödgröna sidan har framhärdat att regeringen saknar empati med svårt sjuka människor, genom att tvinga ut dem i ett hårt arbetsklimat.

I slutändan tror jag att folk kommer att tolka de partier som mest empatiska vars främsta partiföreträdare framstår som empatiska. I den senaste partiledardebatten, tycker jag att det var Mona Sahlin som utstrålade mest värme i en debatt som överlag kändes ganska ilsken. De fyra borgerliga partiledarna kändes inte empatiska. Det där hur man upplever människors empatiska förmåga, är förstås individuellt. Men det är en stor fördel om den politiska debatten i hög grad kan komma att handla om vem som är empatisk. Det är nämligen en stor bristvara i politiska beslut i största allmänhet. Om valrörelsen handlar om de varma mot de kalla, tror jag att väljarna blir vinnare. För de är finkänsliga nog att genomskåda personer som pratar mycket om att de bryr sig om folks mående, men som i själva verket agerar som om de fullständigt saknar inlevelseförmåga och medmänsklighet.

Moderaterna blir ett feministiskt parti

Nu öppnar Moderaterna äntligen för möjligheten att kvotera börsbolagsstyrelser med avseende på kön.

En kunnig person på jämställdhetsområdet gjorde analysen att moderaterna nu har accepterat tolkningen kring könsmaktsordningen. Andra partier har förstått för länge sedan att vi har en könsmaktsordning, och det är alltid lite patetiskt när ett parti tar jättelång tid på sig att komma fram till något som har varit beforskat och välkänt i flera decennier. Men vi bör vara glada varje gång ett parti tar ett stort steg i rätt riktning. Moderaterna förstår nu fullt ut att vi har en könsmaktsordning och att den måste bekämpas för att vi ska få ett bättre samhälle. Så grattis, moderaterna!

Göran Hådén

Livet handlar i hög grad om kommunikation. Vill vi påverka andra människor och låta dem påverka oss behöver vi en så rak kommunikation som möjligt. Eftersom alla människor innerst inne vill bli lyckliga behöver vi information, från lyckoforskare och andra som har god kunskap, om hur vi blir lyckligare.

Ett av de allra största hindren, som jag upplever det, för att folk ska bli lyckligare är den orgie i dålig kommunikation som vi ser varje dag. Folk missförstår varandra på daglig basis. Ibland kommunicerar inte folk det de egentligen vill kommunicera. Ibland försöker de verkligen kommunicera det de tycker är viktigast, men använder svårbegripliga ord och komplicerad meningsbyggnad.

Potentialen att skapa en värld som genomsyras av kärlek och medmänsklighet hänger i hög grad på en rak kommunikation. Det gör också planetens hela öde. Vi kan enklast åtgärda miljöproblemen genom att prata och skriva om dem ofta, och göra det på ett utstuderat lättbegripligt sätt.

Av alla de kommunikatörer jag har träffat på som skriver faktatexter är Göran Hådén nog den effektivaste. Det är bra ibland att kunna ha förebilder på olika områden. Då kan man inspireras. Göran är ypperlig både på skriftlig och muntlig kommunikation. Och jag har funderat lite över de olika drag som kännetecknar hans sätt att kommunicera.
Verbal kommunikation har två grundparametar, vad man kommunicerar och hur man kommunicerar det.
Först gäller det att välja ämne bland alla de oräkneliga som finns.
Sedan gäller det att kommunicera detta språkligt så att så många som möjligt förstår budskapet.

Göran skriver om angelägna ämnen.
Han fokuserar på lycka och klimat.
Det är enligt mig de två viktigaste frågorna.
Lyckan är den övergripande, i särklass viktigaste frågan eftersom alla vill bli lyckliga.
Klimat är den viktigaste delfrågan på jorden eftersom lyckan minskar fruktansvärt mycket om planeten går under.
Här är alltså grunden lagd för en god kommunikation. Göran har lagt sitt gravitationscentrum så att det sammanfaller med mänsklighetens gravitationscentrum.

Göran använder föredömligt korta meningar.
Han använder ytterst få svåra ord.
Han använder en hel del humor, inte för mycket, inte för lite. Och han använder det både i ämnesval och i sättet att uttrycka sig.
För mycket humor kan förta den allvarliga sida klimatfrågan har. För mycket humor kan signalera flykt. En ovilja att ta något på allvar.
För lite humor kan bli för torrt, men lagom mycket humor får läsarna att slappna av och få nya perspektiv.

Göran använder spetsinfo.
Det vill säga, när han väl har valt ett viktigt ämnesområde inom de viktiga övergripande ämnena, använder han den viktigaste infon inom det ämnet.
Processen att sålla bort de minst centrala faktumen inom ett ämne, är i själva verket en av de svåraste konstarterna, men om en ägnar sig ofta åt att försöka korta ned sina texter och fundera över vilken information en läsare behöver för att förstå frågans kärnproblematik, är en på god väg.

Grundreglerna för kommunikation, att välja rätt ämne, använda korta ord och korta meningar, att använda humor och att använda spetsinfo, verkar lätta på pappret.
Det tar dock lång tid och kräver mycket träning om en vill kunna använda denna stil ansträngslöst. Men efter ett tag blir det ett sätt att kommunicera som en hanterar automatiskt, som att andas in och ut.

Nu finns det ju många andra goda kommunikatörer i vår värld men i detta inlägg vill jag alltså tipsa om Göran och hans blogg, Hållplats Hådén.
Jag har i processen med detta erkännande fått ta ställning till alla kommunikatörer i samhällsfrågor och andra faktaämnen jag träffat på inklusive ett femtiotal utmärkta föreläsare på universitetet, tiotals skickliga bloggare, hundratals synnerligen goda författare till fackböcker, men tycker alltså att Göran är klar etta även i denna konkurrens.

Avbevakning

Jag bor i Göteborgs kommun, en kommun som sätter bilisters egoistiska agerande framför människors hälsa.

Kommunen bör "avbevaka" fler övergångsställen, altså ta bort trafkljus i korsningar mellan gång- och cykeltrafik och biltrafik.

Vill vi gynna cyklande och promenerande, bör vi ha så många obevakade övergångar som möjligt. Alltså bort med onödiga trafikljus. Vid ett obevakat övergångsställe kan jag som fotgängare gå när jag vill. Bilarna får snällt vänta på mig. Jag behöver inte få min gångrytm söndertrasad, stå och andas in livsfarlig luft från förbipasserande bilar och slösa bort värdefulla sekunder i väntan på folk som är osmarta nog att välja bilen framför mer ansvarsfulla transportsätt. Bilister ska rätta sig efter fotfolk och cyklande, inte tvärtom.

Bevakade övergångsställen är ett av de största problemen i Göteborg i dag. Jag räknar med att jag lägger mer än en timme i veckan på att vänta vid trafikljus som inte borde finnas eller borde visa grönt för cyklister och fotgängare. Det är alltså mer än 50 arbetstimmar eller fritidstimmar som jag stjäls på varje år, timmar som jag kunde använt för att förbättra världen.

Ser vi den sammanlagda samhällsförlusten i BNP eller hälsa eller bristande möjlighet till kreativitet på grund av samtliga invånares förlust av tid på onödiga trafikljus i hela Sverige talar vi om ett problen av astronomisk art. Tar vi bort onödiga trafikljus, blir det i stället bilister som får vänta. Detta stjäl visserligen tid från dessa. Men det blir i så fall bara ytterligare ett incitament för dem att ställa bilen.

Folk ska genomgående premieras när de väljer miljöbra alternativ. Det nuvarande systemet med bilister som ibland får företräde framför miljöfrämjande människor är groteskt.