I den sjukförsäkringspolitika debatten inför valet har det kommit att handla en del om empati. Båda blocken försöker framstå som de som känner mest empati med de sjukskrivna. Den borgerliga sidan vill framstå som de som känner människors behov av att arbeta, att den rödgröna sidan har varit hjärtlösa som har låst fast människor i ett system där det regnar förtidspensioneringar. Den rödgröna sidan har framhärdat att regeringen saknar empati med svårt sjuka människor, genom att tvinga ut dem i ett hårt arbetsklimat.
I slutändan tror jag att folk kommer att tolka de partier som mest empatiska vars främsta partiföreträdare framstår som empatiska. I den senaste partiledardebatten, tycker jag att det var Mona Sahlin som utstrålade mest värme i en debatt som överlag kändes ganska ilsken. De fyra borgerliga partiledarna kändes inte empatiska. Det där hur man upplever människors empatiska förmåga, är förstås individuellt. Men det är en stor fördel om den politiska debatten i hög grad kan komma att handla om vem som är empatisk. Det är nämligen en stor bristvara i politiska beslut i största allmänhet. Om valrörelsen handlar om de varma mot de kalla, tror jag att väljarna blir vinnare. För de är finkänsliga nog att genomskåda personer som pratar mycket om att de bryr sig om folks mående, men som i själva verket agerar som om de fullständigt saknar inlevelseförmåga och medmänsklighet.
onsdag 3 februari 2010
måndag 25 januari 2010
Moderaterna blir ett feministiskt parti
Nu öppnar Moderaterna äntligen för möjligheten att kvotera börsbolagsstyrelser med avseende på kön.
En kunnig person på jämställdhetsområdet gjorde analysen att moderaterna nu har accepterat tolkningen kring könsmaktsordningen. Andra partier har förstått för länge sedan att vi har en könsmaktsordning, och det är alltid lite patetiskt när ett parti tar jättelång tid på sig att komma fram till något som har varit beforskat och välkänt i flera decennier. Men vi bör vara glada varje gång ett parti tar ett stort steg i rätt riktning. Moderaterna förstår nu fullt ut att vi har en könsmaktsordning och att den måste bekämpas för att vi ska få ett bättre samhälle. Så grattis, moderaterna!
En kunnig person på jämställdhetsområdet gjorde analysen att moderaterna nu har accepterat tolkningen kring könsmaktsordningen. Andra partier har förstått för länge sedan att vi har en könsmaktsordning, och det är alltid lite patetiskt när ett parti tar jättelång tid på sig att komma fram till något som har varit beforskat och välkänt i flera decennier. Men vi bör vara glada varje gång ett parti tar ett stort steg i rätt riktning. Moderaterna förstår nu fullt ut att vi har en könsmaktsordning och att den måste bekämpas för att vi ska få ett bättre samhälle. Så grattis, moderaterna!
lördag 23 januari 2010
Göran Hådén
Livet handlar i hög grad om kommunikation. Vill vi påverka andra människor och låta dem påverka oss behöver vi en så rak kommunikation som möjligt. Eftersom alla människor innerst inne vill bli lyckliga behöver vi information, från lyckoforskare och andra som har god kunskap, om hur vi blir lyckligare.
Ett av de allra största hindren, som jag upplever det, för att folk ska bli lyckligare är den orgie i dålig kommunikation som vi ser varje dag. Folk missförstår varandra på daglig basis. Ibland kommunicerar inte folk det de egentligen vill kommunicera. Ibland försöker de verkligen kommunicera det de tycker är viktigast, men använder svårbegripliga ord och komplicerad meningsbyggnad.
Potentialen att skapa en värld som genomsyras av kärlek och medmänsklighet hänger i hög grad på en rak kommunikation. Det gör också planetens hela öde. Vi kan enklast åtgärda miljöproblemen genom att prata och skriva om dem ofta, och göra det på ett utstuderat lättbegripligt sätt.
Av alla de kommunikatörer jag har träffat på som skriver faktatexter är Göran Hådén nog den effektivaste. Det är bra ibland att kunna ha förebilder på olika områden. Då kan man inspireras. Göran är ypperlig både på skriftlig och muntlig kommunikation. Och jag har funderat lite över de olika drag som kännetecknar hans sätt att kommunicera.
Verbal kommunikation har två grundparametar, vad man kommunicerar och hur man kommunicerar det.
Först gäller det att välja ämne bland alla de oräkneliga som finns.
Sedan gäller det att kommunicera detta språkligt så att så många som möjligt förstår budskapet.
Göran skriver om angelägna ämnen.
Han fokuserar på lycka och klimat.
Det är enligt mig de två viktigaste frågorna.
Lyckan är den övergripande, i särklass viktigaste frågan eftersom alla vill bli lyckliga.
Klimat är den viktigaste delfrågan på jorden eftersom lyckan minskar fruktansvärt mycket om planeten går under.
Här är alltså grunden lagd för en god kommunikation. Göran har lagt sitt gravitationscentrum så att det sammanfaller med mänsklighetens gravitationscentrum.
Göran använder föredömligt korta meningar.
Han använder ytterst få svåra ord.
Han använder en hel del humor, inte för mycket, inte för lite. Och han använder det både i ämnesval och i sättet att uttrycka sig.
För mycket humor kan förta den allvarliga sida klimatfrågan har. För mycket humor kan signalera flykt. En ovilja att ta något på allvar.
För lite humor kan bli för torrt, men lagom mycket humor får läsarna att slappna av och få nya perspektiv.
Göran använder spetsinfo.
Det vill säga, när han väl har valt ett viktigt ämnesområde inom de viktiga övergripande ämnena, använder han den viktigaste infon inom det ämnet.
Processen att sålla bort de minst centrala faktumen inom ett ämne, är i själva verket en av de svåraste konstarterna, men om en ägnar sig ofta åt att försöka korta ned sina texter och fundera över vilken information en läsare behöver för att förstå frågans kärnproblematik, är en på god väg.
Grundreglerna för kommunikation, att välja rätt ämne, använda korta ord och korta meningar, att använda humor och att använda spetsinfo, verkar lätta på pappret.
Det tar dock lång tid och kräver mycket träning om en vill kunna använda denna stil ansträngslöst. Men efter ett tag blir det ett sätt att kommunicera som en hanterar automatiskt, som att andas in och ut.
Nu finns det ju många andra goda kommunikatörer i vår värld men i detta inlägg vill jag alltså tipsa om Göran och hans blogg, Hållplats Hådén.
Jag har i processen med detta erkännande fått ta ställning till alla kommunikatörer i samhällsfrågor och andra faktaämnen jag träffat på inklusive ett femtiotal utmärkta föreläsare på universitetet, tiotals skickliga bloggare, hundratals synnerligen goda författare till fackböcker, men tycker alltså att Göran är klar etta även i denna konkurrens.
Ett av de allra största hindren, som jag upplever det, för att folk ska bli lyckligare är den orgie i dålig kommunikation som vi ser varje dag. Folk missförstår varandra på daglig basis. Ibland kommunicerar inte folk det de egentligen vill kommunicera. Ibland försöker de verkligen kommunicera det de tycker är viktigast, men använder svårbegripliga ord och komplicerad meningsbyggnad.
Potentialen att skapa en värld som genomsyras av kärlek och medmänsklighet hänger i hög grad på en rak kommunikation. Det gör också planetens hela öde. Vi kan enklast åtgärda miljöproblemen genom att prata och skriva om dem ofta, och göra det på ett utstuderat lättbegripligt sätt.
Av alla de kommunikatörer jag har träffat på som skriver faktatexter är Göran Hådén nog den effektivaste. Det är bra ibland att kunna ha förebilder på olika områden. Då kan man inspireras. Göran är ypperlig både på skriftlig och muntlig kommunikation. Och jag har funderat lite över de olika drag som kännetecknar hans sätt att kommunicera.
Verbal kommunikation har två grundparametar, vad man kommunicerar och hur man kommunicerar det.
Först gäller det att välja ämne bland alla de oräkneliga som finns.
Sedan gäller det att kommunicera detta språkligt så att så många som möjligt förstår budskapet.
Göran skriver om angelägna ämnen.
Han fokuserar på lycka och klimat.
Det är enligt mig de två viktigaste frågorna.
Lyckan är den övergripande, i särklass viktigaste frågan eftersom alla vill bli lyckliga.
Klimat är den viktigaste delfrågan på jorden eftersom lyckan minskar fruktansvärt mycket om planeten går under.
Här är alltså grunden lagd för en god kommunikation. Göran har lagt sitt gravitationscentrum så att det sammanfaller med mänsklighetens gravitationscentrum.
Göran använder föredömligt korta meningar.
Han använder ytterst få svåra ord.
Han använder en hel del humor, inte för mycket, inte för lite. Och han använder det både i ämnesval och i sättet att uttrycka sig.
För mycket humor kan förta den allvarliga sida klimatfrågan har. För mycket humor kan signalera flykt. En ovilja att ta något på allvar.
För lite humor kan bli för torrt, men lagom mycket humor får läsarna att slappna av och få nya perspektiv.
Göran använder spetsinfo.
Det vill säga, när han väl har valt ett viktigt ämnesområde inom de viktiga övergripande ämnena, använder han den viktigaste infon inom det ämnet.
Processen att sålla bort de minst centrala faktumen inom ett ämne, är i själva verket en av de svåraste konstarterna, men om en ägnar sig ofta åt att försöka korta ned sina texter och fundera över vilken information en läsare behöver för att förstå frågans kärnproblematik, är en på god väg.
Grundreglerna för kommunikation, att välja rätt ämne, använda korta ord och korta meningar, att använda humor och att använda spetsinfo, verkar lätta på pappret.
Det tar dock lång tid och kräver mycket träning om en vill kunna använda denna stil ansträngslöst. Men efter ett tag blir det ett sätt att kommunicera som en hanterar automatiskt, som att andas in och ut.
Nu finns det ju många andra goda kommunikatörer i vår värld men i detta inlägg vill jag alltså tipsa om Göran och hans blogg, Hållplats Hådén.
Jag har i processen med detta erkännande fått ta ställning till alla kommunikatörer i samhällsfrågor och andra faktaämnen jag träffat på inklusive ett femtiotal utmärkta föreläsare på universitetet, tiotals skickliga bloggare, hundratals synnerligen goda författare till fackböcker, men tycker alltså att Göran är klar etta även i denna konkurrens.
söndag 17 januari 2010
Avbevakning
Jag bor i Göteborgs kommun, en kommun som sätter bilisters egoistiska agerande framför människors hälsa.
Kommunen bör "avbevaka" fler övergångsställen, altså ta bort trafkljus i korsningar mellan gång- och cykeltrafik och biltrafik.
Vill vi gynna cyklande och promenerande, bör vi ha så många obevakade övergångar som möjligt. Alltså bort med onödiga trafikljus. Vid ett obevakat övergångsställe kan jag som fotgängare gå när jag vill. Bilarna får snällt vänta på mig. Jag behöver inte få min gångrytm söndertrasad, stå och andas in livsfarlig luft från förbipasserande bilar och slösa bort värdefulla sekunder i väntan på folk som är osmarta nog att välja bilen framför mer ansvarsfulla transportsätt. Bilister ska rätta sig efter fotfolk och cyklande, inte tvärtom.
Bevakade övergångsställen är ett av de största problemen i Göteborg i dag. Jag räknar med att jag lägger mer än en timme i veckan på att vänta vid trafikljus som inte borde finnas eller borde visa grönt för cyklister och fotgängare. Det är alltså mer än 50 arbetstimmar eller fritidstimmar som jag stjäls på varje år, timmar som jag kunde använt för att förbättra världen.
Ser vi den sammanlagda samhällsförlusten i BNP eller hälsa eller bristande möjlighet till kreativitet på grund av samtliga invånares förlust av tid på onödiga trafikljus i hela Sverige talar vi om ett problen av astronomisk art. Tar vi bort onödiga trafikljus, blir det i stället bilister som får vänta. Detta stjäl visserligen tid från dessa. Men det blir i så fall bara ytterligare ett incitament för dem att ställa bilen.
Folk ska genomgående premieras när de väljer miljöbra alternativ. Det nuvarande systemet med bilister som ibland får företräde framför miljöfrämjande människor är groteskt.
Kommunen bör "avbevaka" fler övergångsställen, altså ta bort trafkljus i korsningar mellan gång- och cykeltrafik och biltrafik.
Vill vi gynna cyklande och promenerande, bör vi ha så många obevakade övergångar som möjligt. Alltså bort med onödiga trafikljus. Vid ett obevakat övergångsställe kan jag som fotgängare gå när jag vill. Bilarna får snällt vänta på mig. Jag behöver inte få min gångrytm söndertrasad, stå och andas in livsfarlig luft från förbipasserande bilar och slösa bort värdefulla sekunder i väntan på folk som är osmarta nog att välja bilen framför mer ansvarsfulla transportsätt. Bilister ska rätta sig efter fotfolk och cyklande, inte tvärtom.
Bevakade övergångsställen är ett av de största problemen i Göteborg i dag. Jag räknar med att jag lägger mer än en timme i veckan på att vänta vid trafikljus som inte borde finnas eller borde visa grönt för cyklister och fotgängare. Det är alltså mer än 50 arbetstimmar eller fritidstimmar som jag stjäls på varje år, timmar som jag kunde använt för att förbättra världen.
Ser vi den sammanlagda samhällsförlusten i BNP eller hälsa eller bristande möjlighet till kreativitet på grund av samtliga invånares förlust av tid på onödiga trafikljus i hela Sverige talar vi om ett problen av astronomisk art. Tar vi bort onödiga trafikljus, blir det i stället bilister som får vänta. Detta stjäl visserligen tid från dessa. Men det blir i så fall bara ytterligare ett incitament för dem att ställa bilen.
Folk ska genomgående premieras när de väljer miljöbra alternativ. Det nuvarande systemet med bilister som ibland får företräde framför miljöfrämjande människor är groteskt.
måndag 11 januari 2010
Påverkansprincipen
Det finns en ganska bra princip för att inte må sämre än en behöver i en kall och materialistisk värld.
Jag oroar mig ibland för läget i andra länder, saker jag knappast kan påverka särskilt mycket eftersom jag har noll politiskt inflytande över dessa länders regeringar.
I grunden har jag lärt mig att inse att all denna oro är ett slöseri på tid och energi.
När en oroar sig för mycket i stället för att påverka lokalt, blir en extremt deprimerad, modlös och kan i värsta fall tappa hoppet om mänskligheten helt.
Om en däremot försöker påverka i den sfär en befinner sig även om det är en mycket liten sfär, även om det bara är att en kan påverka att det blir lite renare utanför ens dörr eller att en ger ett leende till en granne, eller en trevlig kommentar till en bekant, kan en få en känsla av en viss påverkansmöjlighet. Och detta kan leda till mer självförtroende, någon slags positiv spiral.
Att bara oroa sig över det en kan påverka och ingenting annat kan tyckas svårt att genomföra i praktiken men med lite träning kan det kanske leda till en mer optimistisk framtidstro, något som alla nog mår bra av.
Jag oroar mig ibland för läget i andra länder, saker jag knappast kan påverka särskilt mycket eftersom jag har noll politiskt inflytande över dessa länders regeringar.
I grunden har jag lärt mig att inse att all denna oro är ett slöseri på tid och energi.
När en oroar sig för mycket i stället för att påverka lokalt, blir en extremt deprimerad, modlös och kan i värsta fall tappa hoppet om mänskligheten helt.
Om en däremot försöker påverka i den sfär en befinner sig även om det är en mycket liten sfär, även om det bara är att en kan påverka att det blir lite renare utanför ens dörr eller att en ger ett leende till en granne, eller en trevlig kommentar till en bekant, kan en få en känsla av en viss påverkansmöjlighet. Och detta kan leda till mer självförtroende, någon slags positiv spiral.
Att bara oroa sig över det en kan påverka och ingenting annat kan tyckas svårt att genomföra i praktiken men med lite träning kan det kanske leda till en mer optimistisk framtidstro, något som alla nog mår bra av.
lördag 9 januari 2010
Rotationsprincipen
En vän till mig frågade mig nyligen lite om Miljöpartiet och tyckte det verkade vara en bra idé om Maria Wetterstrand kunde fortsätta som språkrör längre än de nio år hon enligt Miljöpartiets riksorganisations stadgar får sitta.
Det är en intressant fråga, framförallt med tanke på att Maria är näst mest populär i Sverige av politiska ledare.
Många menar även att Maria Wetterstrand skulle bli en bättre statsminister än Mona Sahlin.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6226684.ab
Jag är nog av den uppfattningen att stadgarna inte ska ändras. Maria gör ett utmärkt jobb, men vi har många kvinnor i partiet som efter lite träning skulle kunna bli lika bra som språkrör. Ett problem är att de som inte känner mp inifrån, bara genom media, har ingen aning om dessa stjärnor. Men vi som har varit med ett tag vet att de finns. Miljöpartiet står inte och faller med en person. Det är ett parti med tusentals empatiska och kloka människor.
Det är en intressant fråga, framförallt med tanke på att Maria är näst mest populär i Sverige av politiska ledare.
Många menar även att Maria Wetterstrand skulle bli en bättre statsminister än Mona Sahlin.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6226684.ab
Jag är nog av den uppfattningen att stadgarna inte ska ändras. Maria gör ett utmärkt jobb, men vi har många kvinnor i partiet som efter lite träning skulle kunna bli lika bra som språkrör. Ett problem är att de som inte känner mp inifrån, bara genom media, har ingen aning om dessa stjärnor. Men vi som har varit med ett tag vet att de finns. Miljöpartiet står inte och faller med en person. Det är ett parti med tusentals empatiska och kloka människor.
tisdag 5 januari 2010
Sjukvårdskrisen
Den ena nyheten avlöser den andra om skandaler i sjukvården. Senaste i raden av svinaktigheter, http://ladydahmer.blogg.se/2009/december/systematiska-valdtakter-pa-vara-sjukhus.html, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6353302.ab, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6346094.ab, är att kvinnor som inte gett sitt tillstånd undersöks i underlivet av studenter medan de är nedsövda.
Jag har tidigare fått ta del av hur två personer relativt nyligen avlidit på Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan de nekats vård i tid och fått veta att man vanemässigt på samma sjukhus för in katetarar i njuren på patienter utan narkos, ett kirurgiskt ingrepp i det område i kroppen som har tätast smärtreceptorer, en ingrepp av tortyrliknande slag.
Det finns en uppsjö av liknande vanvård i Västra Götalandsregionen. När vården är systematiskt sämre här än i till exempel vårt grannlandsting, Hallands län, borde folk reagera. Alla man pratar med i stort sett som har vårdats någon gång inom Västra Götalands sjukvård, har någon form av vanvård att rapportera. Ändå fortsätter samma partier att inneha makten i regionen.
Om vi någonsin vill ha en bättre sjukvård i vårt landsting, måste vi rösta in andra partier.
Det går inte att gång efter annan rösta på partier som har misslyckats med att organisera vården och tro att det kommer att bli bättre.
När vården saknar empati och till och med begår övergrepp på partier, innebär det att de politiker som styr vården saknar empati.
En vanlig, empatisk person hade reagerat med avsky på de övergrepp vi nu ser. Det går inte att skylla ifrån sig på enstaka läkare. Det handlar om ett systemfel när misstag upprepas och patienter avlider därför att de inte får vård i tid. Att inte bedöva patienter inför smärtsamma ingrepp visar på en närmast total brist på medkänsla.
Vill vi ha en kursändring inom vården bör vi rösta på Miljöpartiet. Det tänker jag göra.
Jag har tidigare fått ta del av hur två personer relativt nyligen avlidit på Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan de nekats vård i tid och fått veta att man vanemässigt på samma sjukhus för in katetarar i njuren på patienter utan narkos, ett kirurgiskt ingrepp i det område i kroppen som har tätast smärtreceptorer, en ingrepp av tortyrliknande slag.
Det finns en uppsjö av liknande vanvård i Västra Götalandsregionen. När vården är systematiskt sämre här än i till exempel vårt grannlandsting, Hallands län, borde folk reagera. Alla man pratar med i stort sett som har vårdats någon gång inom Västra Götalands sjukvård, har någon form av vanvård att rapportera. Ändå fortsätter samma partier att inneha makten i regionen.
Om vi någonsin vill ha en bättre sjukvård i vårt landsting, måste vi rösta in andra partier.
Det går inte att gång efter annan rösta på partier som har misslyckats med att organisera vården och tro att det kommer att bli bättre.
När vården saknar empati och till och med begår övergrepp på partier, innebär det att de politiker som styr vården saknar empati.
En vanlig, empatisk person hade reagerat med avsky på de övergrepp vi nu ser. Det går inte att skylla ifrån sig på enstaka läkare. Det handlar om ett systemfel när misstag upprepas och patienter avlider därför att de inte får vård i tid. Att inte bedöva patienter inför smärtsamma ingrepp visar på en närmast total brist på medkänsla.
Vill vi ha en kursändring inom vården bör vi rösta på Miljöpartiet. Det tänker jag göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)